Det är underhållande att se hur iOS 7 är hat eller kärlek för folk. Mestadels det senare skulle jag vilja påstå, men det beror väl på vilka kretsar du rör dig i. Det går inte att undgå att det är en stor förändring, mellan iOS 6 och 7. Svårt också att se hur appar som inte uppdateras till sjuan ska klara sig kvar på våra hemskärmar, för hur du än vrider och vänder på det, och oavsett vad du tycker, så ser de fasligt daterade ut nu. Kul hur snabbt det går att vänja sig, det som kändes fräscht för ett par dagar sedan är nu gammal skit som måste uppdateras.
Jag är nöjd med iOS 7. Blott kontrollcentret, som ger snabb åtkomst till wifi- och blåtandsinställningar (bland annat), hade dock räckt för det. Så smidigt! Ficklampan och kalkylatorn sitter redan som en smäck, via samma kontrollcenter. Jag tycker även att nya notiscenter fungerar bra, och gillar att jag kan markera dagens todos från Påminnelser-appen som klara direkt där. Och automatiska uppdateringar av appar, redan så skönt och självklart! Det är förvisso den visuella skillnaden som syns först, men alla dessa små förbättringar väger egentligen tyngre. Som att du nu enkelt kan peta upp en notis med fingret, utan att behöva dra ner notislådan först. Det är en så liten sak som satte sig direkt, jag var inte ens medveten om att jag gjorde det. Självklarheterna har alltid varit Apples styrka, och lösningen på problem oftast den uppenbara – därför behövs det inga manualer eller sega guider för Apples produkter. De bara fungerar, och du upptäcker – med glädje – funktionerna på vägen.
Eller återupptäcker, får jag nog säga. Att stänga appar i multitaskingfältet görs med en flipp upp, medan tabbar i nya (utmärkta) Safari stängs med ett drag till vänster. Inte lika intuitivt det, och ett av de mer konstiga besluten som troligtvis kommer av att det här faktiskt är den första av många versioner i nya iOS-eran. Som allting annat behöver sjuan itereras, putsas och göras bättre. Lyckligtvis är Apple bra på det, räkna med att det bara går framåt härifrån.
Men vilken start va? Jag är imponerad, och glatt överraskad över hur rappt iOS 7 känns. Föga förvånande på min iPhone 5 förstås, men systemet rullar finfint även på iPhone 4S, och på iPad mini med den delen. Där, på iPad mini, lyser dock lite av problemet med iOS 7 igenom, för även om den lilla iPaden har rätt så hög ppi (antal pixlar per tum) så ser jag trots allt pixlarna. Och vet ni, tunna linjer ser skarpt sexiga ut på en retinaskärm, men när upplösningen inte är så hög så blir det taggigt och fult. Det är säkerligen ett medvetet drag från Apples sida, för snart har alla deras iOS-enheter retinaskärmar, men tills dess kommer de äldre prylarna att bli lidande. Mer eller mindre, måste nog tilläggas, för blott det faktum att Apple stödjer de äldre enheterna, något som är närmast unikt i mobilvärlden, bör applåderas.
Summa summarum: jag är nöjd med iOS 7, väldigt nöjd. Framför allt min iPhone 5 blev som en ny telefon, och det kostade inte en spänn. Svårt att klaga på det.